frunshemligheter

Jaha.
Deadlinen avklarad och jag är slut som vanligt.
Ni vet såsom man blir efter att ha jobbat riktigt intensivt i sin bubbla ett bra tag?

Tänkte mest bara ge ett livtecken och... Ja.
Konstaterar att det är nu inget emellan snacket och att få det verkligt.
Jag har hållt min tidsplan. Efter jul, nyår och viktig deadline har jag sagt hela tiden.
Det var 4 månader sen. Har jag verkligen gått och haft det såhär i 4 månader?
Vetat om vad som väntar men hållt det inne förutom till de närmaste.
(räknar då inte maken bland de närmsta längre.)
Inte konstigt att jag har huvudvärk stup i kvarten och har problem med att äta pga krånglande mage.

Och det bara fortsätter liksom.

Jag hade en viktig presentation idag som sagt.
Det har jag både sagt och han borde märkt, jag lever bara framför datorn och har inte pratat om annat.

Ca 1 timme fån att jag åkt hemifrån (maken hade hand om lämning på dagis) får jag ett meddelande som lyder ungefär att
"Jag orkar inte mer, det är världskrig här hemma.
Kom inte med tips eller lösning, jag är inte mottaglig för sånt"

Jaha. Jag kan förstå att han ville skriva av sig, men nästan i början av presentationen?
Och sen ösa ur det på mig? Min fokus flyttades kan man säga.

När jag väl kom hem var stämningen tryckt. Jag bara väntade att han skulle fråga hur det hade gått för mig... Fick en förklaring av honom att han var trött imorse och sen babblade han på om sin dag.

Behöver jag säga att han har fortfarande inte frågat om hur det gick för mig?
På ren tji-pin ska jag testa och se hur långt det går innan han frågar något om det.