Börjar jag att höja rösten?
Maken har hållt sig på mattan förutom en incident som jag gått i taket för. (det där taket måste ha väldigt många bulor vid detta laget!) Och jag har lyckats snacka ner honom och få honom att resonera och förstå. Men innan dess kom det en massa personangrepp ivägen.
Det hela handlade om att jag ska ut med firman för en after-work grej, helt spontant 1 vecka i förväg bestämdes det. Han tyckte inte de var OK då den staden jag jobbar i kan vara bråkig. Kontrade med att jag kommer ha sällskap och ska dessutom ut mitt i veckan och kommer att komma hem dagen efter.
-Dagen efter!? tyckte maken. Nä då får någon hämta dig på natten.
Där finns nog ingen som vill ge sig ut mitt i natten och åka 10 mil tor för att hämta hem mig när jag har vänninor att sova över hos.
Så det är fel av mig att bry mig om dig?! Jaja, ska jag skita i det! Du som förespråkar att vi ska vara öppna mot varandra och vara omtänksamma, skit i det!
Hallå fick jag inflikat här...
Du har bestämt dig att jag har fel, då är det inte lönt att argumentera med dig!
Jahöpp. Summasummarum, jag fick förklarat, mycket ljudligt för att vara mig, att jag tar de friheter jag vill, eftersom jag inte hängt med på någon liknande sak på minst 8-9 månader och övriga folket gör det varannan vecka typ. Så han får fan ge sig. Sen gick jag och när jag kom tillbaka var det en helt annan ton.
Ibland undrar jag om det är han eller jag som är kvinnan i detta äktenskapet!?
(jag är kvinna - jag får lov att säga så)
(Och förövrigt, alla hjärtans dag gick smärtfritt. Hade barnet för mig själv och maken var iväg. Inte en tillstymmelse till romantik, men å andra sidan spenderade jag den med den jag älskar mest!)
Stort grattis till det lyckade jobbet! :oD
Underbart att du får den bekräftelse och uppskattning som du förtjänar, även om det inte är hemma.
Din man låter lite som min ibland, har de bestämt sig för att de har rätt så är det inte ens lönt att försöka...man kan lika bra argumentera med en krukväxt OCH få mer ut av det!
Nå, nog om det! Jag hoppas att du och ditt älskade barn hade en underbar Alla Hjärtans Dag!
Kram på er!
Haha, jo precis så är det!
Krukväxten håller med och bara nickar om man har turen med sig (och glömt att vattna den!)
Såklart blev det inget av den här after work grejen pga sjukdom, och det känns dumt nu när jag väl argumenterat mig fram och fått honom på platt fall så blir det inget. Anti-klimax liksom. Men han tyckte det var trist att jag inte fick komma iväg nu när jag inte varit iväg på så länge, så förhoppningsvis ska det inte vara något gruff nästa gång...
Kram tillbaka!
Bra för dig, jobbekräftelse är bra!
Ja, Alla hjärtans är sådär när man inte har någon att fira den med. Var fullkomligt tillfreds med att spendera den med den jag älskar mest - dvs Peo :-)
Camilla: jobbekräftelse is da thing! Och vem har sagt att alla hjärtans dag är bara för partners? Nä, mer föräldrakärlek! :)
