Något stort som jag döljer...
Efter det började jag igen och var fast. Igen.
Jag slutade för 1½ år sedan och har officiellt inte börjat igen.
Men jag åkte dit igen för 1 år sedan men sedan dess har jag inte sagt till min man att jag röker.
Nu undrar ni kanske om maken inte bryr sig eller inte ser. Det undrar jag med.
Låt mig säga att jag är duktig. duktig på att dölja och smyga iväg.
Anledningen till att jag inte säger något är att han har en inställning om att jag inte SKA röka.
Han blir regelrätt förbannad. Till saken hör även att han snusar själv.
Jag känner att det är orättvist, vilket det är. Min kropp mitt val.
Många höjer på ögonbrynen när jag feströker och han blir arg och skäller ut mig.
Trots det fortsätter jag röka och det i hemlighet.
Jag börjar fundera på om jag ska "sluta i smyg" eller helt enkelt berätta.
Jag vet faktiskt inte.
Här har du en till...gör precis som du, men min gube vet inte att jag röker på jobbet..feströka får jag göra, det säger han inget om...men han skulle bli bra besviken om han visste att jag rökte på jobbet och när han inte är hemma...;)
Men kan lixom inte låta bli...så förbjudet men ack så roligt...eller roligt å roligt, du vet vad jag menar? ;)
Jag vet helt klart vad du menar...
på jobbet röker jag och gör det utan att hymla med det. Men hemma gör jag även när han är hemma, tex tar tvättstugan och passar på att gå och ta ett bloss samtidigt.
Förbjudet och ack så "roligt" - håller med dig!
Varför får han snusa? Precis lika illa - och dyrt. Hm.... orättvist är ordet, sa Bull. Rök precis så mycket som du vill - det är ditt beslut! Och vad ska han göra?
Jo, får och får! Han har fått onda ögat av mej med, dock i form av gliringar och hintar att det nog är dags att sluta för honom med. Men sen har jag lite för mycket jante i mig, behandlar honom så som jag vill att han ska behandla mig. Dvs helt åt pipsvängen...
Men du har rätt, vad skulle han göra om inte mer än att bli skitsur? Ta ut skilsmässa pga det? Det hade varit enkelt och "skönt" så slipper jag sitta och må dåligt typ hela tiden...
