frunshemligheter

Här hemma är det spänt, mår som man förtjänar kan man säga. Eller gör jag?

Ett utagerande från hans sida involverade att jag planerar en liten weekend med mina väninnor i februari. Men bara det att han ansåg att vi skulle ut och resa först, innan jag tog mig friheter att resa själv.
Bra så.

Men bara det att han ofta reser med jobbet, ibland upp till 2 veckor utan att vara hemma, och jag då sköter allt härhemma. Visst, det är i jobbet men trots det så bor han bekvämt, gör roliga saker utanför jobbet och har möjlighet att ta det lugnt då det inte är något späckat schema när han väl är borta.

Att jag då skulle få unna mig 2 nätter borta med väninnor, med en framförhållning på 3 månader, tycker inte jag är något problem. Borde det inte vara så att han tycker att jag 'förtjänar' det när jag drar ihop allt härhemma och snart börjar snurra runt min egen axel?

Och ju mer jag funderar på det har det alltid varit såhär... Att han går före och försöker att trycka ner mig.
Fast jag har alltid trott att man kan ändra på en person. Men det kan man inte. Har jag märkt nu.