Skillnaden på rätt och fel
Jag snurrar kring min egen axel snart, brist på tid är en utav orsakerna och när jag väl har tid för mig själv måste jag ta itu med hemmet eller rå om min själ lite.
Mannen har väldigt lite att göra medan jag har mycket att göra, och arbetsfördelningen är inte riktigt vad den borde vara. Jag har pratat med honom men som vanligt lyssnar han i ca en dag sen har han glömt vad jag sagt och påmint honom om. Känns inte riktigt som att jag vill tjata och vara morsa till två stycken, även fast det är det jag är. Jag tiger, tar emot och låter tiden ha sin gång, det blir mer och mer ärrat för varje bråk och jag orkar inte mycket längre.
En enkel sak som har varit uppe är frågan "Hur har du haft det idag?" men som betyder ack så mycket. Bara omtanken gör att man kan leva länge och stå ut med mycket, men när man inte ens får det tar det emot.
Jag är en person formad av principer, jag accepterar inte otrohet och skulle aldrig utsätta någon för det jag anser är otrohet. Känner mig oerhört skyldig när jag blir glad av att se en manlig kollega som jag vet jag kan prata med och känner mig attraherad av. Vår relation ligger inte någonstans på det planet ni säkert tänker på, varken från min eller hans sida, men det är så skönt att kunna slappna av i en mans närvaro utan att behöva tänka på vad man säger. Att jag bara finns där och då och får lov att göra det.
Nu finns där säkert många som reagerar, för endel går gränsen vid att man anser at någon annan är attraktiv, men då kan jag säga att maken har korsat den många gånger... Visst svider det till när jag sett hur han blir glad av att en gemensam vännina kommer förbi och flörtar med henne hej vilt (och hon kör på dum-blondin-knepet och låtsas som att hon inte förstår vad som händer) medan jag sitter bredvid och bara känner mig dum.
(Kan säga at hon inte längre ingår i min vänskapskrets)
Hej!
Jag läser din blogg, men är inte så bra på att kommentera.
Känner en väldig sorg när jag läser bloggen. Du och ditt barn förtjänar så oändligt mycket mer och bättre än ni har det nu.
Jovisst kan man vara attraherad och känna värme och samhörighet med någon av motsatt kön utan att för den delen vilja ha en sexuell relation.
I bland finner jag det oändligt mycket lättare att vara vän med män än kvinnor. Vet inte varför...de är rakare liksom... Låter kanske flummigt.
Önskar dig och ditt barn all lycka, och hoppas att ni snart finner en väg ut ur det liv ni lever nu.
Tack så mycket för den värmande kommentaren!
Ibland får jag känslan av att vara vän med män är så mycket lättare, där finns det naturliga skratt och meningar. Istället för hos kvinnor, där man har en känsla av att man blir bedömd och utmanad istället. Sen ska jag inte svära mig fri och säga att jag är en ängel alla gånger, men jag är medveten om det och försöker i största mån undvika det....
