En utav makens fadäser. Eller en till.
Det är frostigt, vi skulle iväg till gammelmormor som fyllde år, bara det att han var fortfarande full när han kom upp. Jaja, det är hans förlust, han som gör bort sig bland min släkt...
Det tinades upp lite när vi var påväg hem, vi gick och köpte gran som alla andra.
När vi kom hem upptäckte jag att barnsitsen på min cykel ser konstig ut... Kan det vara snön? Går närmare och upptäcker att den är sönder, och halva sitsen ligger i cykelkorgen. Jag ser frågande på maken.
H: Ja, jag cyklade och trillade ju igår.
J: Men du nämnde aldrig att hela barnsitsen är sönder...
H: Vadå, hade det spelat någon roll eller? Den är sönder vilket fall som, det förändrar inte att den är trasig.
J: Trasig? Den är ju helt paj!? Vi kan inte använda den mer!
H: Äh, lägg ner, du ska alltid älta saker och ting, det blir inte bättre för det! Där kommer ingen ny sits bara för att du surar.
J: Men det är jävligt korkat att trilla med cykeln på fyllan OCH det är halt ute. Det vet du! Att du inte har tillräcklig närvaro att gå istället, när du vet om hur full du var! Jag hade gått hem!
H skriker: Det är du ja! Lägg ner! Där kommer ingen ny sits bara för att du ältar!
Är det bara jag som tappar fattningen på något sådant?
En ny sits, som jag använder varje dag till och från dagis, kostar 900:-. Pengar som inte har just nu.
Men det kan hända, det vet jag. Vem som helst.
Men liknande saker har hänt tidigare, många gånger.
Att han inte bara köper det och tar emot utskällningen, under vårt samtal fick jag inte en gång höra ett "Förlåt".
Inte en enda gång.
Det är jag som inte är så bra på att kommentera..från häromveckan...
Usch, ni ska inte behöva ha det så här! Vad tänker han med?? Hur ska du nu få barnet till dagis? (Även om du kanske går nu när det är så snöigt, men ändå.) En så himla onödig kostnad, och det är väl du som får ge dig iväg och köpa en ny för han lär väl inte göra det..?
Kunde han inte lämnat barnstolen hemma från början?
När jag läser dina inlägg så låter han inte direkt som den trogna typen, och vis som du är av erfarenhet, så har du nog, tyvärr, rätt.
Om du vill "prata" av dig någon gång eller så, så maila gärna. Jag är inget orakel. Har inte något svar på alla frågor, men jag lyssnar.
Kommer att tänka på er i jul...även om det inte är till någon tröst för er.
Förresten, tack för ditt fina svar. :o)
Troligtvis kommer han inte köpa en ny, om han skulle göra det så är för att han har dåligt samvete. Med rätta?
Har tänkt igenom det som utspelades igår och det jag blir mest arg på nu är att han inte sa något. Att den är sönder må vara hänt, men man ska ha stake i sig och säga det iallafall.
Tack för värmande kommentarer, i jul kommer jag att gå på autopilot och fokusera på barnet!
Kram!
Jag fastnade direkt vid ditt första blogginlägg, men jag ska fortsätta läsa bloggen då den känns spännande.
Nu när jag går igenom min kris så läser jag mycket om känslor. Just nu läser jag en lättläst och trevlig bok som heter "Himel, helvete och allt däremellan" av Anna Kåvert. Hon skriver om känslor som är "marktäckare". Dvs när någonting händer får vi en spontan känsla - det är den känslan vi egentligen känner inför det inträffade. Sedan reagerar vi med vårt medvetande på känslan, och det föder en ny känsla.
Ett konkret exempel är om man är rädd för ormar och ser en orm på en promenad med en kompis. Första reaktionen är att man blir rädd och hoppar till, och skriker. Näste reaktion är att man skäms för att man blivit rädd. Då är räddheten "marktäckare", ens medvetnas reaktion på den första känslan.
I ditt exempel här ovan tror jag att hans primära känsla var skam, han skämdes nog. Men när hans "medvetande" blev varse den känslan, så blev han arg istället. Troligtvis är ilska lättare för honom att hantera än skuld och skam. Reagerar han ofta med ilska (det kanske står i andra blogginlägg)? Spontant skulle jag gissa det...
Jag läser vidare!
EnsamDuktigFlicka: Välkommen hit och tack för tankfull kommentar!
Jag resonerar precis som du, den första känslan blir oftast övertäckt med en annan, i detta fallet blir han arg och sen försöker tona ner det genom att skuldbelägga mig. Men, även fast det sker instinktivt så tycker jag inte det är OK att vara sådan. Bara att inte kunna bråka om det, hade jag fått skällt och gormat ett tag så hade det varit OK sen, bara han förstod vad jag menade!
Det sa du sa också, att min gräns flyttas stämmer bra. Men den har nått sin gräns nu, jag kommer inte stanna kvar. Anledningen till att jag drar på det är att jag inte vill spendera en jul i kaos som det hade blivit om jag hade gjort slut innan jul och nyår. Ren självbevarelsedrift kallar jag det, fast denna gången för vårt barn som faktiskt är väldigt medveten.
Men jag går här hemma och går igenom våra saker och funderar på vad jag vill behålla och vad han kan ta. Men först och främst vill jag ha kvar lägenheten...
Som sagt, 2 veckor kvar, sen kan jag kalla min singel och 'nyskild'. Många tror att jag kommer ge han en chans till när han har förstått hur långt det har gått. Men nej. Inte en chans. Mina känslor är helt borta, särskilt nu som han kanske är otrogen...
Kram!
Jag önskar dig all lycka! Jag ska fortsätta följa din blogg och se hur det går. Din separation kommer vara otroligt olik min, din separation kommer bara vara positiv för din självutveckling. Jag kommer däremot från en fantastisk relation där vi båda vårdade varandra och gav varandra plats att växa. Men sedan bestämde sig min man för att han tröttnat på den planta han hjälpt till att skapa, och bestämde sig istället för att testa med en ny stickling. Och lämnade mig för att flytta ihop med henne. Så just nu försöker jag bara plocka upp spillrorna av det liv jag trodde att jag alltid skulle leva, det liv som jag alltid velat ha.
God jul tillbaka! Hoppas att du får en lugn och trevlig jul. Ge inte upp för mycket av dig själv!
